År 1980 den 29 november ett  nytt liv  i en  annnan del  av världen / Året 1980 29th november a  new life in another part of  world /

Ett nytt liv med nya möjligheter. Detta skulle bli min väg till mina nya adoptivföräldrar. Man kommer alltid ifrågasätta och reflektera över vem ens mamma och pappa var eller är, vi alla kommer från mammas mage . Blodsband och gener går inte att ignorera. En del av identiteten ligger i ens gener, om man tar bort den helt blir vi splittrade. Jag har fått tillbaka en del av den genom lärdom och även varit tillbaka på nytt till mitt hemland efter många år. Jag har läst och nyfikenhet lär mig om min kultur. Men det går inte att bli helt indisk igen, men jag får uppleva två olika kutlurer som Svensk och Indisk. Men det jag vill ta upp i min blogg är mer fokus på datumet den 29 november 1980. Jag var förtvivlad och ledsen som sexåring att lämna mitt hemland och allt välbekant. Det sägs att barn har enorm styrka att anpassa sig snabbt till nya miljöer, språk och kultur. Därför är det oerhört viktigt hamna i rätta händer från början att ingen ska behöva må dåligt eller inte få rätt hjälp. Man kan inte förstå som liten sexåring vad som händer runt om en, man förlitar sig på vuxenvärlden. Barn är sköra, och makten att skydda ett barn ligger i de vuxnas händer. Därför är det viktigt komma rätt från början. Bra familj, hem, skola och vänner. Fröknarna på barnhemmet sade till mig som liten . Du kommer att åka långt bort till ett främmande land och lämna allt bakom dig. Jag skulle komma till en ny familj som jag enbart sett på fotografier. 1980 den 28 november reste jag från Indien Bombay till Sverige. Jag reste tillsammans med en annan pojke. Vi båda skulle bli bort adopterade till Sverige men till olika familjer. Vi åkte med kvinnor som hjälpte oss och var vårt stöd under resan som följde, hela vägen från barnhemmet i Indien till Stockholm Arlanda.Vi mellan landade i Bombay för att åka vidare till Stockholm Arlanda.

Den 29 November 1980 landade vi i Sverige, Stockholm Arlanda. Jag delar med er min egna livshistoria. Vi alla har våra egna historier. Jag känner stor medkänsla för alla barn som är på flykt, de barn som inte har bett om att lämna allt och börja om på nytt. Jag hoppas innerligt att alla barn i världen får kärlek, värme och trygghet för att kunna formas och bli de individer som de vill och förtjänar att bli. Jag ifrågasatte och undrade i många år varför mina riktiga föräldrar lämnade bort mig, om vad som hände och hur de såg ut. Varför hamnade jag på barnhemmet? Det finns inga bevis eller någon sanning om varför. Inga ledtrådar. Bara frågor.. Jag har lärt mig att handskas och acceptera och förstå att man kan inte få svar på allt. I mitt hjärta håller jag hårt tag om förståelsen att livet är en gåva och att jag fått ett bättre liv. Igår var det  35 år sedan jag kom för första gången till Sverige som sexåring. Det finns inte så mycket bilder och material från tiden i Indien år 1974- 1980 Denna docka är mitt enda minnet från min barndom och varit med mig hela vägen hit till Sverige och i alla dessa år.

r

A new life with new possibilities. This would be my beginning to my new adoptive parents. One will always questioning who your mom and dad were, because we all come from the mother's womb. Blood ties and genes cannot be ignored. The identity partly lies in the genes and if removing it completely, we become fragmented. I've gotten some of it back during the years trying to figure out who I was. I even went back again to my birth country after many years. I have also read and a big curiosity teached me about my Indian culture. I cannot become Indian as if I lived there, but I have learned to combine the Swedish and Indian cultures and to enyoy parts of them. But what I want to address in my blog is more the focus on the date of November 29, 1980.I was a heartbroken six years old girl and sad to leave my homeland and everything I known as my world. It is said that children have enormous strength to adapt quickly to new environments, languages and culture. Therefore it is extremely important to end up in the right hands from the start, that no one should have to feel alone or to not getting the right help and support. A child cannot fully understand the adult wold and therefore their trust and happines are in the hands of the adults. Because of that it is so important to get a good start. A good family, a home, school and friends.The woman at the orphanage told me when I was a child that I will be sent far away to a foreign country and to have to leave everything behind me. I would get a new family that I only seen in photographs. 1980 November 28 I traveled from India Mumbai to Sweden.I traveled with a another guy that also was about to be adopted to a different family in Sweden.We traveled with some women that helped us during the trip. All the way from the orphanage in India to Stockholm Arlanda. We middle landed in Mumbai to continue to Stockholm ArlandaOn 29 November 1980 we landed in Sweden, Stockholm Arlanda. I share my own life history. We all have our own stories. I feel a great cocompassion for all children who are fleeing, children who have not themselves decided to leave everything and start anew. I Sincerely hope all children in the world will get love, warmth, security so they can become the individual that they want to be. I Questioned myself many years about why my real parents left me, about what happened and how they looked like. Why I ended up in the orphanage? There is no evidence or truth about why and no one knows the real story.I learned to accept and understand that you cannot get an answer to everything in life. In my heart I hold a hard grip on the understanding that life is a gift and that I have got a better life. It's been 35 years ago since I first came to Sweden as a six year old girl.There is not much evidence or images from that time in India in 1974- 1980This doll is my only memory from my childhood and has been with me all the way from India to Sweden and still with me after 35 years in this country.